andrineljungsberg

Oj denna var svår!!!
Men jag ska ta och försöka mig på den...

Kärlek för mig är så mycket mer än bara en känsla, det är så mycket mer än bara ett ord.
Kärlek är alla de små vardagshändelser som får hjärtat att klappa lite extra.
Att se Albin göra nya framsteg, att höra hans underbara röst och alla ord som kommer ur hans mun.

Bara genom att titta på Albin när han sitter och leker får hjärtat att göra några volter.

Att se på när Albin och Jani leka och prata med varandra är en magisk känsla som far igenom kroppen.
Att ha en underbar familj som stöttar, lyssnar och håller av en.

Jag känner kärleken flera gånger varje dag.. När jag kommer till dagis och ska hämta Albin, när han blir helt salig och överlycklig för att jag kommer.. Han springer imot en och hoppar upp i en famn och ger en världens goast kram.
När Jani kommer hem från jobbet, Albin blir jätte glad och man får sig en puss och kram av en skitig hemkommen lastbilschafför.
Alla mysigt stunder vi äter alla tillsammans med tända ljus och allt små prat..

Det är väldigt svårt att beskriva vad kärlek är.. Men jag har nu gjort ett försök...

Och självklart är kärlek det där pirret man har i magen när man tittar på mannen i sitt liv, och man får sig en härlig puss och kram och känner det goa pirret som sprider sig i hela kroppen.




Mina 2 är de bästa som hänt mig..
Detta är den största kärleken!!!! <3

Jag tror att detta inlägg inte kommer att bli så långt, jag är jätte dåligt på att berätta om mig själv... Men jag gör ett försök...

Jag heter Andrine Ljungsberg (föredetta Johansson sen ca 8 år tillbaka). Valde att byta efternamn efter att mamma gifte sig, ville inte vara ensam kvar att ha det efternamnet i släkten.

Jag lever tillsammans med min käresta Jani, och vi har nu bott ihop i 6 år, MEN vi har varit tillsammans i 5 år och förlovade i 4. Nu tänker ni säkert att det låter lite konstigt att vi bott ihop längre men det har sina orsaker. När jag var tonåring så var jag en riktig jobbig och krävande tonåring, jag lyssnade inte på någon och absolut inte mamma, så det resluterade i många bråk och tjafs. Så när jag hade träffat Jani brukade jag ringa till honom när jag ville komma hemifrån. Och eftersom hans pappa jobbade borta så var han alltid själv på veckorna så han hämtade alltid mig när jag hade det jobbigt och lär mig vara hos honom.. Till slut flyttade jag in hos han och hans pappa..
Jag tog studenten (estetiska programmet, sång) 2006 och ett tag efter det flyttade vi till våran första egna lägenhet.

År 2007 fick vi den GODA nyheten att jag var gravid. och den 14 Mars 2008 föddes den bästa som finns, Albin. <3
Albin är nu snart 3 år och är världens goaste lille kille...

Idag pluggar jag till fritidsledare på Vara folkhögskola och jag trivs hur bra som helst. Tror inte jag kunde hitta något bättre som passar mig så bra som detta gör...







Kanske även ska berätta om min älskade mamma <3, Susanne heter hon och är världens bästa.!!! Hon har haft en blomster affär i Vedum för några år sedan, men valde sedans att utbilda sig till undersköterska.. Så det livnär hon sig på i dagsläget.
Mamma har även världens bästa man "min plast pappa", Stefan heter han och han är verkligen guld värd, finns ingen pappa som är som han.. Önskar att han var min egen!!!

Har även 2 "plast syskon" Robin och Linda.. 2 otroligt underbara varelser!! :) Robin ser man inte till så ofta för han har alltid så mycket på schemat varje dag men han är underbar i alla fall... :D Han är plåtslagare och muskelbyggare, tycker det beskriver honom väldigt bra... :)
Linda är en riktigt härlig tjej med ett hjärta av guld.. Hon jobbar på det nya willys och har tillsammans med sin pojkvän blivit husägare i somras.. Grattis till det... :)
Älskar er båda väldigt mycket även fast vi inte ses så ofta längre... <3
Vi är "uppväxta med varandra eller aaaa, Linda var väl 4-5 när jag och mamma flyttade in hos dem, men har ändåp fått den syskon känslan, tycker i alla fall jag.... Känns skönt att ha fått dem som mina syskon, skulle inte vilja välja bort dom i alla fall... :P hehehehe


Jörgen "min biologiska pappa" (jag säger Jörgen för han finns inte för mig, känner honom inte och vill inte veta av honom heller)  har jag inte sett mycket av på 23 år och det rör mig inte i ryggen alls, nu de senaste 12 åren är det jag som hållt mig undan, eller aaa det har vi väl båda men jag har själv bestämt att jag inte vill ha någon kontakt eller något med honom att göra. Det är inte min förlust, det är hans... :)


Annars så trivs jag så enormt mycket med mitt liv, skulle inte vilja ändra något alls. Jag har så många i familjen som betyder så otroligt mycket för mig så jag känner att jag är lyckligt lottad som har den positionen som jag har idag... Hade det inte varit för Jani så hade jag itne varit den personen jag är idag, jag hade nog inte heller stått där jag gör idag.. Så Tack Jani...!!!!!




<3